SOU 1972:59 Att välja framtid/Justitiedepartementet – Det är inte självklart att vetenskapliga och teknologiska framsteg leder till framgångar för ALLA – Sveriges statsledning har länge avnjutit de bästa frukterna, utan allmänhetens kännedom om “framstegen” …

  

Kapitel 1                                           Inledning

11.    “Uppdraget”

Efter bland annat flera diskussioner inom Forskningsberedningen beslöt regeringen i maj 1971 att tillkalla en arbetsgrupp för att behandla frågor om framtidsstudier i Sverige.

Formellt tillsattes arbetsgruppen genom att Kungl. Maj:t den 30.6.1971 bemyndigade statsministern att tillkalla gruppen och att statsministern samma dag till ledamöter utsåg statsrådet Alva Myrdal, tillika ordförande, teknologie doktorn Martin Fehrm, professorn Marieanne Frankenhaeuser (experimentell psykolog), professorn Torsten Hägerstrand (kulturgeografi), biträdande professorn Lars Ingenstam (matematik, planeringsteori), professorn Birgitta Odén (historia), samt numera professorn  Ingemar Ståhl (nationalekonomi). Den 2.11.1971 förordnades Arne Engström, Forskningsberedningen, som expert år arbetsgruppen. Docenten Åke Mattsson, Forskningsberedningen, har biträtt arbetsgruppen med sekreteraruppgifter. Arbetsgruppen beslöt den 13.1.1972 att utse ledamoten Ingelstam att ansvara för redigeringen av föreliggande betänkande.

I samband med tillsättningen av gruppen utfärdades en kommuniké som närmare belyser intentionerna:

“Arbetsgruppens uppgifter är att kartlägga och värdera metoder och arbetsformer för framtidsstudier samt sammanställa och värdera aktuell inhemsk och framförallt utländsk framtidsforskning. I gruppens uppgifter ingår även att bedöma personalläget för svensk framtidsstudieverksamhet och undersöka vilka åtgärder som kan bidra till en förbättrad och utökad forskarutbildning på området. Gruppen bör därvid beakta de personella och institutionella resurser som främst universitet och folkskolor kan erbjuda, men även ta upp de möjligheter som kan finnas för andra institutioners medverkan.

Utöver denna bedömning av det vetenskapliga forskningsläget, de tillgängliga inhemska forskningsresurserna och utbildningsbehovet, skall arbetsgruppen söka identifiera problemområden som särskilt väl synes lämpa sig för svenska framtidsstudier eller anses vara av speciellt intresse att få närmare belysa. Vid de diskussioner i forskningsberedningen, som förgått regeringens beslut, har därvid skilda förslag framkommit. En fråga, som aktualliserats, gäller sålunda de möjligheter ett litet land som Sverige har att själv bestämma sim framtid i en värld med ständigt växande inflytande inom stormakterna och de multinationella företagen. Ett annat angeläget studiefält utgör t ex de arbetsmiljöproblem som kan uppstå i samband med en höjd teknifieringsnivå och arbetslivets kontinuerliga strukturomvandling.

—–sid. 7

Statsministern uttalade samtidigt:

Det pågår f n framtidsstudier på åtskilliga håll ute i världen. För oss i Sverige är det nödvändigt att uppmärksamt följa med vad som här sker, och att planmässigt studera de resultat man kommer fram till. Många sådana utländska forskningsprojekt styrs av militära och storindustriella intressen. Det blir då ganska naturligt att framtidsstudiernas inriktning påverkas av uppdragsgivarnas speciella önskemål. Det förkommer bl a åtskilligt av framtidsstudier om lämplig miljö för multinationella förtag i u-länder. Denna typ av studier leder fram till krav på politisk stabilitet, garantier mot snabba handelspolitiska omställningar eller andra tvära omkastningar. Sådana “framtidsstudier” kan därvid komma i konflikt med berättigade önskemål från en majoritet av utvecklingslandets befolkning, rörande riktlinjerna för landets självständiga utveckling.

Det sista kontaterandet bör kompletteras med att man naturligtvis inte bör frammana en skräckbild av vår värld som ohjälpligt fången i en ondskefull framtids- forsknings garn. Vad man emellertid måste betona är de klara risker det innebär, inte bara för u-länder utan även för små länder som t ex Sverige, om framtidsforskningen blir något av ett okontrollerat monopol för ett fåtal speciellt mäktiga intressegrupper. På olika sätt framtagna ensidiga framtidsvyer, kan på ett farligt sätt suggerera fram en opionsbildning om en viss ödesbunden utveckling för länder och folk när det i själva verket är medborgarna själva som kan och måste bestämma samhällets framtida utveckling.

Ett viktigt och nödvändigt medel blir att vi själva studerar framtiden, för oss och för vår omvärld, och gör det utifrån demokratiska målsättningar och med uttalade krav på internationell solidaritet. På så vis kan den lilla staten skapa opion för andra möjliga alternativ om hur framtidens värld bör vara beskaffad.”

12. Intresset för framtidsstudier

Det råder ingen tvekan om att ett starkt intresse för framtidsfrågor och forskning rörande långsiktiga problem vuxit fram under de senaste åren. Det kan därför förtjäna att påpekas att det inte är fråga om en helt ny sorts verksamhet.

Från metodisk synpunkt kan urskiljas den successiva utbyggnaden av prognoser på olika områden. Man kan iaktta att när acceptabel teori och i överensstämmelse med denna strukturerat dataunderlag föreligger på ett område det i regel också kommer fram prognoser för utvecklingen. Befolkningsstatistik och –prognoser finns sedan lång tid tillbaka. Sektoriella och totalekonomiska prognoser har blivit möjliga tack vare ekonometriska metoder och på dessa baserade förbättrade nationalräkenskaper. Åtskilliga av de förhoppningar som nu knyts till framtidsstudier på nya områden kan förverkligas tack vare förbättrad tillgång till data och fördjupad teori för grundläggande samband.

Ur en mer ideologisk synvinkel har framtidsstudieintresset inneburit en renässans för de samhälleliga utopierna, och därmed i vissa avseenden en skärpning av ideologiska motsättningar. Framtidsperspektivet har i många fall kommit att fungera som ett förstoringsglas för drag och tendenser i nuet. Det är därför helt naturligt att diskussionen om sådana grundläggande frågor som de enskilda människornas möjlighet att påverka avgörande samhällsbeslut den ekologiska balansens problem och den växande ojämnheten i världssamhället nära förknippas med framtidsstudier.

1 Pressmeddelande från statsrådberedningen, 4.5 1971                                                                              

——sid. 8

13.   Avgränsning och syfte

Redan en flyktig blick på området framtidsstudier och framtidsforskning visar, att det rör sig om ett mycket stort och svåröverskådligt fält, med förgreningar till snart sagt varje aktivitet i samhället. En utredningsinsats måste därför med nödvändighet bli ofullständig och starkt begränsad.

Arbetsgruppen för framtidsstudier har därför, i anslutning till givna riktlinjer, sökt utforma sin begränsade insats främst för att ge en rimlig överblick över området och vissa allmänna utgångspunkter för fortsatta, fördjupade och mera detaljerade överväganden om framtidsstudier för olika behov i samhället.

För hela samhället gemensamma problem, och därmed vissa verksamheter inom den offentliga sektorn, har av naturliga skäl kommit att stå i centrum för arbetsgruppens intresse.

Inga färdiga förslag till organisatoriska lösningar eller bestämda forskningsprioriteringar presenteras. Förhållandena inom olika behovsområden är alltför olikartade för att något sådant skall vara rimligt inom den begränsade tid som stått till buds.

Det framgår av den genomgång som arbetsgruppen gjort att en förstärkt framtidsforskning och ökad uppmärksamhet på långsiktigheten i många samhällsproblem måste åstadkommas genom koordinerade beslut i en rad olika organ (departement, myndigheter, forskningsråd etc). Som ytterligare utvecklas i kap. 9 anser arbetsgruppen därför att i första hand en breddad diskussion – i form av bland annat remissförfarandet och förberedda överläggningar med deltagande av forskare, intressegrupper m fl –bör följa efter denna utredningsetapp. På grundval av sådana ytterligare överväganden (men i några fall redan nu) bör beslut om konkreta åtgärder kunna fattas.

Arbetsgruppens verksamhet, med syfte att ge underlag för ytterligare debatt överväganden och åtgärder, kan sammanfattas i följande fyra punkter.

1) Försök att formulera en gemensam referensram för överväganden inom framtidsstudieområdet.

Vägledande för arbetsgruppens diskussion är sambandet mellan å den ena sidan framtidsstudier, å den andra långsiktigt verkande beslut och planeringsproblem. Beroende  på vilken grad av närhet i framtidsstudierna har till planeringen har vi uppdelat dem i planeringsunderlag, långsiktsmotiverad grundforskning, autonoma framtidsstudier samt teori och metodik för planeringsprocesser (i vid mening). En annan indelning får man genom att betrakta olika aggregationsnivåer (global, internationell, nationell, sektoriell etc). Som ytterligare utgångspunkter för fortsatt diskussion ges synpunkter på demokrati och participation i samband med framtidsstudier samt på relationen mellan framtidsstudier och forskningspolitik.

2) Inventering av pågående framtidsstudier, nationellt och internationellt

Även om inventeringen inte kan göras på långt när heltäckande och inte heller särskilt djupgående, så torde den fylla ett syfte som allmän informationskälla.                                                                             

—–sid. 9

Då det gäller viktigare svenska verksamheter kan även en relativt flyktig genomgång antagligen fylla en nyttig funktion som information mellan olika organ; det förfaller som om olika planerande och utredande organ ofta är illa informerade om metodik och innehåll i existerande eller parallellt löpande studier.

3) Kartläggning av behov av framtidsstudier för planeringsändamål.

Kartläggningen blir med nödvändighet förhållandevis ytlig, eftersom de reella behoven i sista hand måste preciseras av den intressent som har besluts- och planeringsansvaret. En översiktlig bild kan emellertid peka på möjligheterna för flera intressenter att bedriva gemensamma framtidsstudier. Dessutom kan en översikt bilda bakgrund för diskussioner dels av utbildningsbehoven (kap. 8), dels av forskningens inriktning (kap. 5, 7, se även nästa punkt).

4) Identifiering av forskningsbehov

Med på den sammansättning arbetsgruppen fått, med huvudsakligen forskare, är det inte förvånande att detta moment rönt särskild uppmärksamhet (kap. 5, 7 och specialarbeten). Arbetsgruppen har i detta sammanhang velat framhålla att även forskningsinsatserna i princip skall kunna härledas från planeringens och den långsiktiga samhällsbyggnadens behov –då det gäller grundforskning visserligen bara på ett indirekt och ganska allmänt sätt. Den översikt och prioriteringsdiskussion som ges i kap. 5 och 7 bör alltså föras vidare, och mekanismer successivt skapa som i direkt samband med långsiktiga planeringsprocesser identifierar angelägna forskningsbehov.

Det nu framlagda betänkandet är, som sagts ovan, avsett som underlag för diskussion och ytterligare överväganden. Gruppens ledamöter och dess expert står bakom huvudtankarna som de här presenteras. Någon total enighet i enskildheter och formuleringar har däremot inte eftersträvats. Vissa mer speciella aspekter och ståndpunktstaganden redovisas därför i de specialarbeten som i anslutning till utredningen utarbetats av ledamöterna Frankenhaeuser, Hägerstrand, Ingelstam, Odén och Ståhl. För korta sammandrag av innehållet i dessa arbeten, se sid. 147 -148.

Arbetsgruppen har inte heller velat belasta huvudbetänkandet med stora mängder av litteraturreferenser utan nöjt sig med sådana som direkt motiveras av texten1. I några av specialrapporterna ges däremot rikligt med referenser. För övrigt finns i avsnitt 35 hänvisningar till bibliografier, nyhetsmeddelanden, tidskrifter o. dyl.

Till de många intresserade och samarbetsvilliga personer som hjälpt till att ta fram material och synpunkter framför arbetsgruppen sitt tack.

1 Ytterligare upplysningar om ev. svårtillgängliga delar av det refererade materialet kan intresserade få efter hänvändelse till Forskningsberedningens sekretariat, Utbildningsdepartementet, 103 10 STOCKHOLM 2. 2.                                                                                           

——-sid.10

21. Framtidsstudier och samhälle

Med ökade insikter om att många beslut som fattas idag kommer att få mycket långsiktiga konsekvenser, tvingas allmänhet och beslutsfattare att i växande grad söka få överblick och ta ställning till sitt framtidsansvar. Samtidigt kan noteras att vissa beslut får mycket storskaliga eller genomgripande tekniska och sociala effekter, och att takten i de förändringar som direkt berör individerna ökar.

Varje diskussion om samhällsförhållanden utgår, uttalat eller outtalat, från vissa premisser om hur samhället ser ut och hur det bör fungera. Så gör även denna genomgång av kunskapsbehov för framtidsbedömningar, och vi formulerar i det här avsnittet några principiella utgångspunkter, som vi menar har relevans för det svenska samhället sett i ett framtidsperspektiv.

– Samhällets framtida utveckling förutsätts äga rum under demokratisk kontroll och mot demokratisk ordning fastställda mål.

Emellertid är själva demokratibegreppet problematiskt i framtidssammanhang, av flera skäl. Bland annat formas, genom planeringsbeslut som fattas nu, livsvillkoren för ännu inte röstberättigade, kanske inte födda. Det finns i många fall en reell konflikt mellan de nu levandes kortsiktiga intressen och ansvaret för kommande generationer. Enligt vår mening måste sådana konflikter medvetandegöras. Ansvaret för att behandla dem måste i sista hand åvila demokratiskt valda organ och ske under politiskt ansvar:

– Det är i vårt demokratiska samhälle en uppgift för de politiska organen att  företräda kommande generationers intressen.

Det är alltså önskvärt att beslutsprocesserna och samhällsorganen är så utformade att de kan hävda långsiktigare intressen än individernas i det omedelbara beslutsögonblicket. Men detta förutsätter också att medborgarna har ett sådant “framtidsmedvetande” att de i den politiska

1 Ytterligare teoretiska och historiska aspekter behandlas i specialarbete S4 (Odén), se sid. 148.

—-sid. 11

processen kan bära upp detta ansvar och acceptera övergripande beslut.     Till denna aspekt av “det starka samhället” kan läggas iakttagelsen att det demokratiska momentet i den långsiktiga samhällsutvecklingen i praktiken ställs inför flera problem. För det första fattas en stor mängd väsentliga och styrande beslut, framför allt av ekonomisk art, i beslutscentra som inte alls eller endast mycket indirekt står under demokratisk kontroll eller är öppna för allmän insyn. För det andra vidtas en rad åtgärder på olika håll i samhället utan tillräcklig insikt om återverkningarna inom andra områden. För det tredje tenderar – även inom sådana områden där demokratiskt valda samhällsorgan har beslutsansvaret – på grund av många frågors komplicerade natur folkstyret att bli enbart formellt. Sammanfattningsvis:

– Framtidsskapande verksamhet måste som ett viktigt element innehålla fördjupning av den demokratiska processen, ökat informationsutbyte mellan olika aktörer och garantier för medborgarnas deltagande i beslutsfattandet.

Framtidsstudier innebär dels produktion och insamlande av kunskap, dels utformande av framtidsbilder av olika slag. Men kunskap är makt och bilder har stor övertalningskraft. Därför kan de studier det här gäller bli ytterst viktiga maktfaktorer i spelet mellan olika grupper i samhället. Speciellt kan vissa typer av framtidsuttalanden få en olyckligt självuppfyllande karaktär.

– Den demokratiska staten har särskilt ansvar för att det tas fram underlag dels för de övergripande och gemensamma funktionerna, dels till de svagare gruppernas och individernas tjänst, samt för att fria, oberoende grupper också har tillgång till relevant information.

Ett ytterligare väsentligt samhällsintresse är att det offentliga samtalet om framtiden blir realistiskt:

Framtidsutsikterna måste visa på de reella begränsningarna i våra möjligheter att forma framtiden, men samtidigt presentera ett så fullständigt underlag att alla positiva möjligheter kan bli beaktade.

Begränsningarna bestäms givetvis primärt av resurstillgångarna, samt inte minst av internationella förhållanden över vilka vi kan råda endast mycket litet eller inte alls. Ytterligare begränsningar ges av konflikter mellan olika intressen och grupper i samhället, samt det “arv” som beror på trögheten och fördröjningarna i många samhällsmekanismer.  Slutligen bör sägas, att det mest grundläggande motivet för att studera och analysera avlägsna framtider är att vi i tid skall kunna fatta äkta beslut, dvs forma framtiden snarare än att passivt låta den forma oss. Men för att detta skall ha mening måste man ha mera än ett alternativ att välja på:

–  I alla sådana framtidsstudier som berör förhållanden som fortfarande kan påverkas, måste ett krav vara att flera, alternativa framtider, presenteras.                             

—–sid. 12

Endast därigenom kan man skydda sig mot risken att framtidsstudier framstår som beskrivningar av ofrånkomliga ödesbundna förlopp. Tvärtom bör framtidsstudierna ge anvisning om hur beslut och åtgärder vid olika tidpunkter kan påverka utvecklingen.

 

22. Terminologi och systematik

Internationellt förkommer begreppet future research, futurology och Futurologie tämligen allmänt, utan att man i den lägger specificerad innebörd. Ordet framtidforskning har lanserats och använts i Sverige, men det har också framförts flera goda skäl varför man borde föredra en mindre pretentiös benämning, t ex framtidsstudier. Ett väsentligt skäl är att man till framtidsstudieområdet måste föra en hel mängd verksamheter som snarare är tillämpning och utveckling av kända metoder än sökandet efter ny kunskap, ett annat att det är oberättigat att med ett starkt prestigeladdade ord som ”forskning” eller ”vetenskap” skyla över osäkerhet, metodisk oklarhet och ofrånkomlig subjektivitet i gjorda uttalanden. Man kan också urskilja en risk att språkbruket förstärker en tendens att betrakta framtidsstudier som en angelägenhet främst för specialister (forskare, planerare) och därmed urholka det demokratiska och politiska elementet. Slutligen ställer givetvis uttalanden om framtiden andra kunskapsteoretiska problem än exempelvis empiriska och logiska utsagaor1.

Strukturering och systematisering av området framtidsforskning – framtidsstudier kan göras efter många olika grunder. I den växande litteraturen om framtidsstudier kan man nog tala om ett överbud av sytematik. Vi refererar här bara ett par distinktioner som förfaller vara av allmänt intresse.

En möjlig distinktion är mellan passiva och kreativa framtidsstudier. Till kategorin passiva förs sådana studier i vilka man förutsätter att inga väsentliga förändringar kan åstadkommas genom egna beslut. Detta kan vara helt odiskutabelt (som i t ex astronomiska prognoser), i stora drag rimligt (som då det gäller att bedöma stormakters agerande som bakgrund till svensk säkerhetspolitik) men också mycket tvivelaktigt (exempelvis vissa energiprognoser eller befolkningsprognoser). En sorts motpol till de passiva framtidsstudierna är de kreativa, vilkas kännemärke är att de söker visa upp kvalitativt nya alternativ, ”skapa framtid”.

I nära anslutning till kreativa framtidsstudier ligger begreppsparet explorativa – normativa, där uppdelningen syftar på vilken grad av värderingsmässig styrning man ger studierna: en normativ studie är bestämd ev en på förhand fixerad ideologi eller vision, medan däremot en explorativ studie söker ge olika alternativa möjligheter för ett senare värderingsbestämt val (jfr avsnitt 21).

En benämning som spelat en viss roll i den internationella diskussionen är motsättningen mellan å ena sidan ordnings- eller ”establishment”-

1 Ett exempel ur den kunskapsteoretiska diskussionen av framtidsforskning ges av Lars Gustavsson: 1st Futurologie eine Wissenschaft? Futurum 2/1971                                

—-sid.13

futurologi, å den andra kritisk futurologi1. Establishmentfuturologin framställs i dessa texter som intressemässigt knuten till en monolitisk kapitalistisk-militär maktstruktur, politiskt konservativ och vetenskapligt förment ”objektiv”, i positivistisk tradition. Den kritiska futurologin, däremot, anlägger ett konfliktperspektiv på samhället (ofta i termer av klassanalys) och koncentrerar sig på möjligheten till förändringar i radikal, anti-teknokratisk riktning.

En ytterligare faktor som skiljer olika framtidsstudier/förutsägelser åt är den tidsskala och tidshorisont de arbetar med. Vi kommer att analysera behovet av framtidsstudier i nära anslutning till begreppet planering och det kan här vara klargörande att anknyta till den uppdelning efter tidperiod som brukar användas i planeringssammanhang. Vid sidan av den direkta verksamhetsplaneringen, t ex i form av utarbetande av årsbudget, brukar man dels medelsiktig, dels långsiktig planering. Medan den medelsiktiga planeringen kan beskrivas som en förlängd verksamhetsplanering, visserligen  komplicerad av osäkerhet men fortfarande med samma principiella uppbyggnad av verksamheten, bör planering som skall kallas långsiktig spänna över en så lång tidsperiod att en stor del av den kortsiktiga bindnigen är borta, dvs  så att verkliga beslut om kvalitativt annorlunda verksamhet kan fattas. För ett större industriföretag innebär detta att existerande maskinpark och teknisk kompetens i stort sett kan förnyas, och man brukar i dessa sammanhang räkna med 7-10 år som ”lång sikt”. För det svenska försvaret bestäms tiden dels av omsättningen av värnpliktiga, dels av den dyraste materielens livslängd, och det har bedömts att 15 år är en rimlig horisont för långsiktig planering (se Appendix 1). Då det gäller planering, både då beträffande lokalisering av boende och exempelvis vägar, järnvägar och broar måste man som lång sikt räkna med avsevärt längre perioder, kanske 40-50 år. Långtidseffekten av utbildning kan, i vissa avseenden, sägas sträcka sig över ett halvt sekel. Å andra sidan finns naturligtvis samhällsaspekter, exempelvis då det gäller värden eller preferenser, där förändringarna kan gå så mycket fortare att redan 2-3 år kan vara en lång sikt (även i den meningen att förutsägelser över längre tid kan förfalla helt meningslös).

Det bör slås fast att tidshorisonten för framtidsstudier svarar mot den bestämning som här har givits för långsiktighet: att väsentliga bindningar inte längre finns så att kvalitativa förändringar kan komma ifråga. Detta leder dock till att de ”naturliga” tidshorisonterna för olika sektoriella och partiella framtidsstudier blir olika.

I den förenklade systematik som ges här (i 23 och 24) indelas framtidsstudierna dels efter ”tillämpningsnärhet”, dels efter den aggregationsnivå eller sektor i samhället de arbetar på. Som framgår ovan är denna typ av indelning inte den enda möjliga. Den är inte heller den

1Se t ex B. van Steenbergen: Kritische und Establishment-Futurologie, Futurum 1970:2, eller artikel av Jan Annerstedt och Lars Dencik: Koloniseringen av framtiden, Ord & Bild 6/1971. En populärt hållen sammanfattning av vissa ”kritiska” bidrag till framtidsstudiedebatten ges i J. Miller & K. Niblaeus: The Democratic Legitimacy of  Future research. Rapport PT 1971:4 (Planeringsteori, Tekniska Högskolan, Stockholm)                                                                                                                      

—-sid. 14

”bästa” utan är vald för ett bestämt syfte, nämligen som bakgrund för diskussion och överväganden om organisation och inriktningen av framtidsstudier i Sverige.

Advertisements

~ by blombladivinden on April 4, 2011.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: